Alice vaknade med ett ryck av att det dundrade till.
- Alice? Vad skriker du för? Det är ju bara åskan!
Rebecca tände på golvet nedanför sängen och tittade oroligt på Alice.
- Nej... Jag hade bara en mardröm!
Alice, var egentligen livrädd för åskan, ändå sen hon såg sin morbror bli träffad av blixten när hon var liten. Hon hade fortförande mardrömmar om det ibland.
Hon lade sig in mot väggen och blundade hårt.
Snart åskade det igen och hon ryckte till.
- Vill du att vi ska gå upp till killarna? Det kanske är tryggare där? Ifall det skulle hända något?
Alice nickade och reste sig snabbt och klädde på sig de närmsta kläderna hon kunde hitta.

Ute vräkte regnet ner och gräset var halt när de gick upp mot huset. Huset var låst och de provade kasta sten på fönstret på övervåningen.
Men ingenting verkade hända.
De tänkte precis gå ner igen när Jacob yrvaken ryckte upp dörren i bara boxershorts.
Rebecca tittade generat ner i marken.
- Jo… Kan vi komma in? Det var ... kallt där nere! Hittade hon på. Men eftersom de hade stått ganska länge ute i vattnet hade de blivit genomvåta och de frös så de tänderna hackade.
Jacob gnuggade ögonen och öppnade dörren mer så de kunde komma in.
- Ska ni sova här? Vi har inte sängar ...?
Ner för trappan kom Sebastian och Julius, men de hade klätt på sig mysbyxor och tröjor båda två.
Snart satt Jacob och Alice i soffan. Julius och Sebastian hade gått upp och lagt sig igen. ”Ni är sjuka som är uppe den här tiden” hade de sagt.
- Vi kanske kan sova här nere på sofforna? Det är ju ändå varmt här!
Jacob nickade.
- Vi kanske har några extratäcken, eftersom det är fullt här på midsommar!
- Jävlar! Min mobil är kvar där nere! Det är ju min viktigaste ägodel! Alice överdrev med det sista innan hon sprang ut för dörren.
Jacob tittade konstigt på Rebecca som sa att Alice ibland kunde vara lite knäpp.
Och det kunde hon. Flera gånger kunde hon säga saker som ingen annan ens skulle tänka på. Hon var ganska galen av sig, men det var det Rebecca gillade med henne. Att hon inte skämdes för något hon sa.
- Ska vi leta upp de där täckena då? Tror de ligger där uppe i ett av skåpen!
Tyst smög de upp för trappan och in i sovrummet där Adrian och Jesper sov. I skåpen låg de några täcken och kuddar.
Trappen var brant och Rebecca tappade en av kuddarna och föll resten av den.
- Hur gick det? Jacob var strax bakom henne och hjälpte henne upp.
- Jag tror jag slog i huvudet!
Juste då kom Alice in och snart satt de i soffan alla tre igen. Rebecca hade fått vatten och hon höll hårt i glaset.
- Du gjorde dig inte illa någon annanstans?
Rebecca skakade på huvudet.
- Jag är bara trött!
- Du kan sova där uppe, så sover jag här nere i soffan... Det är nog skönare att sova i en vanlig säng!
Rebecca såg på Alice, som nickade och log.
Hon somnade så fort hon kom i säng.

Alice och Jacob satt tysta nere i sofforna.
- Ska vi spela kort? Jag är inte speciellt trött längre...
Alice nickade och Jacob gick och hämtade en kortlek.
När klockan var halv tre hade de kört några runder och lagt sig i varsin soffa.
- Du vet att hon gillar dig va? Sa Alice tyst i mörkret.
- Vem då?
- Charlotte Perelli! Nej! Rebecca!
Jacob log för sig själv.
- Du gillar henne också eller hur?
Jacob nickade, men kom på att Alice inte såg det. Han började skratta och svarade:
- Ja! Hon är väl okej!
Fast egentligen tycker han at hon var mycket mer än okej. Mycket mer.