Teresa har ett rykte om att vara den bråkiga tjejen som skolkar och bara umgås med de farliga i skolan. Alla tror att hennes mamma hängde sig i vardagsrummet. Detta är fel; hennes mamma dog i cancer och detta har gjort att Theresa inte haft det lätt i skolan.

Jacob är den sportiga killen som är ute och springer varje morgon. Han gör allt för att visa killarna i skolan att han faktiskt kan bevisa saker fastän han är kort. Hans mamma Coco håller i matlagningskursen och därmed är Jacob nästan tvingad att delta. Jacob antar att han är den enda killen som kommer delta och därför har han länge fruktat dagen då kursen börjar. Men Jacob har fel, för Alexander har blivit anmäld av sin mamma för att komma bort från allt jobbigt hemma.

Alexander kommer från en rik familj, hans pappa jobbar på UD och de är nyligen hemkomna från några år i USA. Men är allt så bra som man tror? Bara för att man har en pappa som arbetar på UD är kanske livet inte perfekt?

I slutet av sommaren tar Teresas pappa med de tre ungdomarna till skärgården. Där ska de tillbringa en oförglömlig vecka som kommer bli späckad av sol och bad, tror alla. Men vem är det som lurar där ute på havet, och som till varje pris vill hitta en av dem?

Jättebra tjejbok enligt mig. Den har både med kärlek och spänning. Finns även en uppföljare som jag fick i julklapp, ävend en väldigt bra. Detta är såna böcker man sträckläser.




Jag är verkligen jättenyfiken på vad trean kommer handla om :D <3

Rebeccas mobil ringde just när de hoppat i poolen. Rebecca skyndade sig upp och hämtade den.
- Hallå? Svarade hon snabbt.
Det var Alice. Hon undrade ifall de kunde hitta på något.
Just då kom Jacobs mamma in, så det var ganska svårt och höra vad någon sa.
- Okej, då är ni barnvakt ikväll då! Louise stängde igen glasdörren efter sig.
- Jag ska höra med Jacob... Kan jag ringa dig snart?
Rebecca satte sig på kanten och Jacob hoppade upp bredvid henne.
- Vem var det?
- Alice, hon undrade ifall vi kunde ses ikväll!
- Ni två?
Rebecca skakade på huvudet och berättade vad Alice hade sagt.
- Men jag har lovat att vi är barnvakt ikväll! För de ska typ ut på någon företagsfest... Eller asså, du kan ju gå hem om du vill det, men jag har lovat!
- Vadå gå hem? Såklart jag vill vara barnvakt! Dina småsyskon äääälskar ju mig!
Hon log retsamt mot Jacob som puttade i henne i vattnet och hoppade sen i själv.
- De kan ju komma hit och så kan vi typ se på film?
- Ja!
Jacob simmade emot Rebecca med ett leende på läpparna. Han tryckte lätt upp henne mot väggen med läpparna på rätt plats. Han gick sakta ner mot halsen och Rebecca gav ifrån sig ett tjut.
- Jacob! Det kittlas! Skrattade hon och försökte ta sig loss ur hans grepp.

- Det finns köttfärssås och spagetti från igår ni kan värma om dem blir hungriga! Och så kan ni ringa om det händer något! Mitt mobilnummer hänger på kylskåpsdörren.
- Ja... suckade Jacob åt sin mor som drog på sig några svarta stövlar.
- Och, Rebecca... Du kan väl hålla ett öga på dem! Alla tre! Log Åke och lade en hand på Rebeccas axel.
- Det lovar jag!
Taxin tutade otåligt utanför och Louise gav kindkyssar innan hon skyndade sig ut.
Wilma och Erin satt på övervåningen och tittade på ”Björnes Magasin”. Rebecca och Jacob satte sig i soffan mittemot.
- Nej! Rebecca ska sitta här! Utbrast Wilma.
Rebecca log och satte sig mittemellan dem.
När programmet var slut gick de ner och tog ut köttfärssåsen ur kylskåpet. Det ringde på dörren och Jacob gick och öppnade. Alice kom in i köket. De tittade på varandra, men sa ingenting.
- Vi vill inte ha köttfärssås! Sa dem till Jacob när han kom in i köket med Julius bredvid sig.
- Men vi har inget annat... svarade han nonchalant.
- Jag kan göra pannkakor?
Alla tittade på Rebecca och Wilma och Erin började skrika pannkakor.
Snart satt de alla vid matbordet och smaskade på pannkakorna.
- Du kan i alla fall göra pannkakor! Log Julius mot henne.
Klockan åtta var det dags för Erin och Wilma att gå till sängs. Det dög inte att Jacob skulle natta sina småsyskon, utan Rebecca skulle det.
Hon läste några kapitel ur ”Bamse” och gick sedan ner till de andra som hade fullt upp att komma ihåg när skolan började.
- Jag har för mig att det var den fjortonde! Är helt säker!
- Men jag VET att det är den sjugoandra! Protesterade Alice.
Rebecca skrattade åt dem.
- Hallå, det är sommarlov, ska ni sitta här och tjafsa om när skolan börjar? Kan vi inte hitta på något lite roligare? Vi kan väl bada?
- Ehm... Tror du de tänkte på att de skulle ha badkläder med sig?
- Ja, för jag sa det åt dem! Rebecca gjorde en grimas åt Jacob som gick fram och började kittla henne.
Sen bar han upp henne och gick mot poolen.
- NEJ! DU SKULLE BARA VÅGA! Skrek hon och försökte komma loss.
- Jadå, jag vågar!
Med ett plask hamnade Rebecca i vattnet.
Hennes kläder var tunga när hon gick upp för stegen och hon tittade surt på Jacob.
- Är du sur nu? Retades han och varken Alice eller Julius som hade följt hela händelsen från köket kunde hålla sig för skratt.
- Du ska få! Jag lovar dig! Du ska få!


SLUT
Hoppas ni gillade den <3

- Jag vill att Rebecca ska läsa! Skrek Wilma hysteriskt.
Rebecca stod som stelfryst i Jacobs småsyskons rum.
- Rebecca, du kan gå in till Jacob du! Tack för att du lekte med dem en stund!
Louise log emot henne och hon gick emot Jacobs rum. Där satt han på sängkanten och höll på med mobilen.
Wilmas skrik hördes ända in i hans rum och han suckade, medans Rebecca fick dåligt samvete.
- Åh, jag hatar när de är såhär! Dem kan hålla på i flera timmar!
- Jag ska inte gå in till dem då?
Jacob skakade på huvudet.
- Nej, då är dom ju ännu mer bortskämda än vad de redan är!
Rebecca fnissade till och satte sig bredvid Jacob på sängen. Han la ifrån sig mobilen och tittade på henne.
Precis när deras läppar skulle mötas så knackade de på dörren och de satt sig rakt.
- Jacob, jag kom på, ska du sova här inatt, Rebecca?
Hon nickade.
- Vet dina föräldrar om det?
- Nej, jag tänkte ringa min mamma nu...
- Okej, så bra, det var det ända jag tänkte fråga...
Louise stod kvar i dörröppning och det verkade som hon skulle säga något.
- Okej, hejdå! Log Jacob och Louise stängde dörren efter sig. Hon kan vara skitjobbig ibland!
Rebecca log och tog upp sin mobil.
- Du kan låna hemtelefonen! Vänta, ska jag bara hämta den...
Det pep till på Jacobs mobil och Rebecca kunde inte hålla sig för att kolla vem det var.

”Men jag saknar dig, jättemycket!
Ville ju inte att du skulle åka.
Vi som hade det så mysigt under natten där…!”

Det stelnade till i Rebecca. Hon läste om smset flera gånger för att kolla att hon läste rätt.
Hon skyndade sig in på toaletten innan tårarna kom. Hon hatade Gemma, som kom och förstörde allt.
Rebecca tog en bit papper och torkade kinderna.
- Jävla idiot! Viskade hon till sig själv.
En sak hon inte förstod var hur hon blivit så känslig sedan de åkte till ön. Och hon hade fått en annan uppfattning av Jacob också, trodde hon. Men hon hade tydligen fel.
- Becca? Är du här inne?
Hon började hulka och kände inte för att svara.
Jacob kände på handtaget, det var låst. Han hörde att hon grät, men han visste inte varför.
Han gick ut till hallen, och som tur var den dörren till badrummet öppet.
- Vad har hänt?
Rebecca tittade bort när han satte sig på huk framför henne.
- Jag måste hem! Hittade hon på och skyndade sig ut till hans rum och samlade ihop lite kläder som låg runt väskan.
- Asså, har jag gjort något?!
Hon vände sig om mot honom och just då pep mobilen igen. Jacob tog upp den och läste smset.
- Var det också från Gemma? Slank det ur henne.
Jacob mötte hennes blick.
- Är det vad du är sur över? Att hon sitter och smsar mig med en massa bullshit?
- Jag trodde typ att Sebbe hade smsat! Någon annan än hon i alla fall!
Jacob började bli irriterad på att hon aldrig kunde lita på honom. Även om de bara hade varit tillsammans i två dagar så kändes det som mycket längre. Det borde väl hon också känna?
- Du drar alltid fel slutsatser vet du det? Titta här!
Han visade mobilen för henne.
- Det står ingenting att jag saknar henne, eller att jag vill ha henne? Eller hur?
Rebecca skämdes. Hon hade dragit fel slutsats. Igen. Hon kände sig mer än dum.
- Hon frågade vad jag gjorde och jag skrev att du skulle sova här! Sen började hon skicka skumma sms, som jag inte ens svarade på! Ser du det?
Rebecca nickade tyst.
- Förlåt! Jag är en idiot!
- Nej, det är du inte!
Hon suckade och Jacob  drog henne intill sig.
- Men du måste lita på vad jag säger!
Rebecca nickade.

- Hallå det är Stefan!
Rebecca kände direkt igen rösten. Det var han. Han, Stefan! Som hon tänkt på tidigare.
Varför hade hennes mamma gått tillbaka till det äcklet!?
- Jag skulle vilja prata med mamma, tack!
- Rebecca? Oj, dig har man inte sett på länge!
Rebecca svarade inte, hon hörde hennes mamma i bakgrunden.
- Rebecca? Gumman! Vad skönt att höra från dig! Det är inget som har hänt va?
- Nej, jag tänkte bara säga att jag är hemma från ön, vi åkte några dagar tidigare... Och jag ska sova här!
- Hos vem?
- Jacob, han som bjöd med mig på ön...
Innan de lade på sa hennes mamma snabbt att de skulle komma ihåg o skydda sig.

Hon gäspade och gav telefonen till Jacob.
- Vill du sova?
Hon nickade.
- Ja, det har varit en jobbig dag!
Jacob instämde och drog av det mörkblåa överkastet från sängen.
De borstade snabbt tänderna och lade sig sedan i de nya lakanen.
- Vet du vad jag kom på?
- Nej?
- Att det var mycket mysigare att borsta tänderna på ön!
Jacob skrattade.
- Ska jag sätta på filmen igen?
Rebecca nickade och kysste honom på kinden.
- Får jag ingen på munnen?
Hon fnissade till och gav honom en.

Rebecca vaknade av ett ryck. Direkt hon satt sig upp så kände hon att det värkte i ryggen.  Hon kände hur Jacob drog ner henne igen.
- Aj, aj… sa hon tyst och satte sig upp.
- Vad är det?
- Jag har jätteont i ryggen! Måste ha legat konstigt inatt!
- Inatt? Du har ju knappt sovit? Ska vi gå upp och lägga oss igen? Klockan är ju bara... HALV NIO!?!? God natt!
Rebecca log och de gick upp. Men det hjälpte inte mot värken. Hon vred sig flera gånger och det störde tydligen Jacob.
- Kan du inte ligga still? Frågade han smått irriterat.
- Det gör skitont fortförande!
Hon suckade och satte sig upp.
Jacob satte sig bakom henne och masserade hennes rygg.
- Högre upp! Där!
Ett litet tag senare lade hon sig på mage och det gjorde inte lika ont.

- Det är inte kul! Fan för dig! Utbrast Alice åt Julius som vek sig av skratt.
- Det är precis vad det är!
Alice började skvätta vatten på honom och – med kläderna på – hoppade han i.
Lagom tills Sebastian kom ner till bryggan hade de gått upp.
- Vafan...! Julius kände i ena fickan på shortsen och så tog han upp sin mobil. Fan! Den är förstörd!
Alice och Sebastian skrattade så de grät.
- Jävla klant!

- Hallå! Kan du stanna! De stod på tomten och Rebecca vände sig om mot honom. Ja, jag vet att det var fel! Men du behöver inte bli så jävla sur! Jag trodde inte du var sådan som blev sur för ingenting...
Rebecca tittade ner på sina skor. Jacob hade rätt, hon blev nästan aldrig sur för någonting. Men det här kunde hon inte kontrollera.
- Nej... sa hon tyst.
- Jag visade ju henne att jag ville vara med dig! Jag skulle kunna gå tillbaka och säga att jag bara vill vara med dig, om det är det du vill!
Rebecca mötte hans blick.
- Gör du det då?
Jacob fick fram ett leende.
- Nej, för jag orkar inte ... annars hade jag! Kan du sluta vara sur nu?
Rebecca fick också fram ett leende och nickade.
Plötsligt hörde de skratt från andra sidan huset och gick dit för att se vad som stod på.
Alice mötte dem i tårar. Hon torkade kinderna med insidan av handen.
- Julius! Största idioten i världen! Berätta nu vad du gjorde! Ropade hon ner till honom. Han gick upp mot dem och tog fram sin mobil och berättade.
Ytterligare mer skratt slank ur dem och till och med Julius smittades av det.

På kvällen hjälptes de alla åt att grilla. Och de ringde Adrian för att fråga hur det var med hans bror. Och han hade fått en ganska rejäl hjärnskakning, men skulle bli bra.
- Du, skulle du inte ringa hem varje kväll? Frågade Sebastian och tittade på Jacob.
- Jo, eller vi bestämde imorse att vi struntar i det! Vi ses ju ändå snart! Så jag tror dem litar på mig!
Rebecca gick in för att hämta en filt som hon lindade runt sig och satte sig sedan i Jacobs knä igen.
Alice tittade på dem, och även fast de bara hade varit tillsammans en dag så hade de ju ändå gillat varandra en längre tid.
Hon kände ett svagt drag av avundsjuka. Hon hade bara varit tillsammans med en ända kille i hela sitt liv, som hon var riktigt kär i.
Det var i sjuan. Erik, hette han och de var tillsammans i nästan två månader innan han dumpade henne för en annan.
Hon vände blicken till Sebastian som satt och lyssnade på något som Julius sa. Han var en schysst kille, och hon gillade honom. Men aldrig så mycket att hon skulle vilja vara ihop med honom. Alice och Sebastian hade känt varandra ett år ungefär och hon ville inte förstöra den vänskap de hade.
Sedan tittade hon på Julius, de hade känt varandra i bara några månader. Han var söt, och rolig. Man hade nästan alltid kul med honom. Hon hade inte tänkt att hon skulle gilla honom mer än vän förut, men nu började känslorna ta tag i henne. Han hade något speciellt. Han var verkligen speciell.
- Äh, ska vi gå in? Det börjar bli kallt, och jag är trött, sa hon efter ett tag.
De började plocka undan och ställa in i köket.
- God natt! Sa hon till killarna som gick in i ena rummet och de i det andra.
Hon bytte om och lade sig i dem nybäddade lakanen.
- Du, tycker du det går för snabbt fram för oss? Jacob och mig?
- Nej? Hon vände sig mot Rebecca som låg i sängen på andra sidan. Ni har ju gillat varandra jättelänge! Det var på tiden att ni gjorde något åt det!
- Jo, kanske...
- Sluta tänk negativa saker!

Rebecca kunde inte sova. Hon hörde Alice snarkningar ända in i huvudet. Hon satte sig upp och gnuggade ögonen. Sedan smög hon tyst in till killarnas sovrum.
Om Alice snarkade högt, så snarkade dem fem gånger högre där. Jacob låg med ryggen mot väggen och sov med öppen mun. Hon fnissade till och satte sig på sängkanten.
- Jacob? Sa hon tyst och ryckte lite i honom.
Ingen reaktion. Så hon ryckte lite hårdare.
- Vad är det!?! Röt han och kastade sig upp i sängen. Sedan såg han på Rebecca. Oj, jag trodde det var någon av killarna!
Rebecca log.
- Jag kan inte sova... viskade hon.
- Vill du gå ner så är det bara ta något!
Rebecca tittade bort. Det var inte det hon velat höra, utan något i stilen att hon kunde krypa ner hos honom.
Hon nickade lugnt.
- Ha, jag skämtade! Kom!
Rebecca kröp ner hos honom och han gav henne en kyss.
Ett tag senare hörde hon Jacob snusningar bakom henne. Han hade lagt sitt ena ben över hennes ben och han höll henne tätt intill sig.
Men Rebecca kände sig fortförande inte trött. Hon lossade hans grepp lite och gick in för att hämta sin mobil.
Hon la sig i Jacobs famn igen och slog mobilen på ljudlös och skrev ett sms till hennes lillasyster, Jenny.
Jenny svarade inom några minuter.
”Kan du ringa mig?” skrev hon på slutet.
Rebecca gick ner och ringde sin syster som genast började berätta vad som hade hänt några dagar innan.
- Va?! Vem då!?
- Stefan, heter han! Han är skitäcklig!
Jenny hade berättat att deras mamma hade träffat en ny kille. Det hände då och då, men hon hade aldrig något långvarit förhållande.
- Men eu! Och du är säker att hon inte träffat han förut?
- Nej! Då hade jag kommit ihåg honom! Han har liksom sovit över här i flera dagar! Och han typ tittar på mig jättekonstigt! Speciellt när morsan vänder ryggen till!
Rebecca fick en orolig klump i magen. Hon kände igen det där. När hon var yngre och Jenny bodde hos sin pappa ganska ofta hade hennes mamma, Lena en kille hemma. Han tittade alltid på henne och ibland när hon kom ut ur duschen stod han precis utanför. Som tur gjorde Lena slut efter ett tag.
Men Rebecca hade för sig att han hette Stefan, det behövde inte vara den hon tänkte på... men hon blev illamående av det.
Jenny och Rebecca pratade ett tag till innan Jenny sa att hon skulle gå och lägga sig, för att hon hade match imorgon bitti.
Rebecca tittade på klockan, den var halv fyra och det började nästan ljusna.

Jacob vaknade av att han drömde något konstigt. Rebecca låg inte bredvid honom.
Han hade blivit glad när han såg att det var hon som satt bredvid honom på sängen, och inte killarna som hade retades med honom.
Han klev ur sängen och gick ner. Rebecca stod i köket och tittade ut igenom fönstret. Han lade armarna omkring hennes midja och lutade huvudet mot hennes axel.
- Vad tittar du på?
- Jag vet inte! Jag ringde min syster och vi snackade lite, sen blev jag stående här...
Jacob kysste hennes hals och Rebecca fnissade.
- Det kittlas!
Hon vände sig om mot honom och gav honom en snabb puss på munnen.
- Är inte du trött?
Jacob nickade och gäspade.
- Men gå och lägg dig då!
- Jag vill inte sova utan dig!
- Men jag är inte trött!
Jacob suckade och sa att de kunde se på film istället.
Snart låg de i soffan tillsammans och tittade på ”Beck – Advokaten”
Rebecca låg i Jacobs famn och efter ett tag inne i filmen kände hon hur ögonen blev tyngre och tyngre.
Det sista hon hörde var ett skrek innan hon somnade.

Alice vaknade av att hon fick sms. Det var från Julius.
”Kul igår! Skulle vilja ha lika kul igen, men bara med dig!”
Hon log stort och skickade något minst lika fräckt tillbaka. När hon skickat det lade hon sig på mage och försökte somna om.
”Jag kanske kan komma in och leka lite med dig nu då!” skickade han i nästa sms men hon struntade i att svara.
Snart hörde hon hur dörren öppnades och någon klev in.
Hon tittade upp och där stod Julius, i bara boxershorts. Han log fånigt och Alice skrattade åt honom innan hon lade sig ner igen och försökte blunda.
Då kände hon att han satte sig i sängen, tätt intill henne.
Hon kände hans kropp på andra sidan täcket och hon vände sig emot honom.
Hon log åt honom och skakade på huvudet.
Julius böjde sig ner och kysste henne.
Hon hade en känsla av att han skulle bli kvar ett tag till. Inte för att hon hade något emot det.

Rebecca vaknade av snarkningar. Och det lät förfärligt.
När hon satte sig upp kom hon inte ihåg vart hon var. Men sen började minnet klarna.
Hon gick sakta ner för den branta trappen, eftersom hon kom ihåg att hon ramlat igår kväll. Ytterdörren stod på glänt och hon hörde att någon prata.
Hon ställde sig i dörrhålet och kände hur solens stålar värmde henne.
- Ja! Men då struntar vi i det …
Det var Jacob och hon chansade att han pratade med sina föräldrar.
- Jo, en kompis ramlade ner för trappen igår kväll... ja! Det gick bra! Jo, jag vet. Ja, det är det! Ah, okej! Hejdå!
Jacob vände sig om och Rebecca stod i dörröppningen. Han log och frågade:
- Mår du bättre idag?
Rebecca nickade och sa:
- Var det dina föräldrar? Värsta schyssta föräldrar du har, som låter dig åka hit och bara ringa ett enda telefonsamtal per dag. Min mamma skulle aldrig låta mig göra så.
- Äh, de sa att det bara var jobbigt! Så vi slipper ringa nu! Jacob log större än innan och hans leende fick Rebeccas hjärta slå dubbelslag.
Rebecca skulle precis säga något, när hon hörde någon ropa runt huset.
- Hallå? Är det någon här?
Båda Jacob och Rebecca gick för att se vem det var.
Jacob stannade till. På berget framför stod den vackraste kvinna han någonsin sett. Hon hade långt blont hår och en snäv klänning som slutade vid låren.
Rebecca tittade på Jacob, som såg helt stel ut. Hon himlade med ögonen och tittade sedan på tjejen framför.
- Hej ... Jag undrar om ni skulle kunna hjälpa oss! Min familj har fastnat med båten där nere! Hon pekade mot vattnet, men man såg ingen båt.
- Visst! Jacob satte fart mot henne och lämnade Rebecca kvar ensam vid huset. Han tittade inte ens mot henne.
Rebecca vände sig om och gick ner till gäststugan.
Hon hade fått fyra sms.
Två var från hennes två år yngre lillasyster, ett från en tjej i klassen och sen från sin mamma. Men hon var för sur för att orka svara, även om hennes mamma hade sagt innan hon åkte att hon alltid skulle svara på sms eller i telefon.
Hon skyndade sig upp i huset och väckte Alice.
- Vad är det?
Alice märkte hur upprörd Rebecca var och hon började berätta allt.
Några minuter satt de och kramade om varandra. Rebecca snyftade tyst i Alice famn.
- Åh, porr! Julius stod i dörröppningen och log stort.
- Gud vad störd du är! Suckade Alice åt honom.
Julius och Sebastian skrattade och snart kom Adrian och Jesper ner i världens fart.
- Min brorsa har krockat! Utbrast Adrian. Han ligger på sjukhus!
Plötsligt var ingen intresserad av att Rebecca grät. I för sig tyckte hon att det som hänt Adrian var värre.
- Min morbror har en egen båt, så han kommer hit och hämtar mig snart... Adrian verkade chockad så de sa åt honom att sätta sig ner.
- Var är Jacob föresten?
Rebecca tittade bort och försökte hålla tårarna inne så mycket hon orkade. ”Du ska inte gråta!” tänkte hon till sig själv.
- Han är och hjälper någon jävla brud! Sa Alice surt.
- Och du är avundsjuk? Julius log retsamt mot henne.
Adrian gick upp och packade, och Jesper med, eftersom han hade lovat och hänga med tillbaka.
De andra började duka fram frukost.
När de alla satt och åt sa plötsligt Julius:
- Det är ganska dåligt! Vi blir bjudna hit och värden är inte ens här!
Och precis då kom han runt hörnet. Men han var inte ensam.
- När man pratar om trollen... sa Alice tyst och Rebecca flinade stort. Men leendet försvann direkt när hon såg tjejen.
- Hörni, Det här är Gemma!

Alice vaknade med ett ryck av att det dundrade till.
- Alice? Vad skriker du för? Det är ju bara åskan!
Rebecca tände på golvet nedanför sängen och tittade oroligt på Alice.
- Nej... Jag hade bara en mardröm!
Alice, var egentligen livrädd för åskan, ändå sen hon såg sin morbror bli träffad av blixten när hon var liten. Hon hade fortförande mardrömmar om det ibland.
Hon lade sig in mot väggen och blundade hårt.
Snart åskade det igen och hon ryckte till.
- Vill du att vi ska gå upp till killarna? Det kanske är tryggare där? Ifall det skulle hända något?
Alice nickade och reste sig snabbt och klädde på sig de närmsta kläderna hon kunde hitta.

Ute vräkte regnet ner och gräset var halt när de gick upp mot huset. Huset var låst och de provade kasta sten på fönstret på övervåningen.
Men ingenting verkade hända.
De tänkte precis gå ner igen när Jacob yrvaken ryckte upp dörren i bara boxershorts.
Rebecca tittade generat ner i marken.
- Jo… Kan vi komma in? Det var ... kallt där nere! Hittade hon på. Men eftersom de hade stått ganska länge ute i vattnet hade de blivit genomvåta och de frös så de tänderna hackade.
Jacob gnuggade ögonen och öppnade dörren mer så de kunde komma in.
- Ska ni sova här? Vi har inte sängar ...?
Ner för trappan kom Sebastian och Julius, men de hade klätt på sig mysbyxor och tröjor båda två.
Snart satt Jacob och Alice i soffan. Julius och Sebastian hade gått upp och lagt sig igen. ”Ni är sjuka som är uppe den här tiden” hade de sagt.
- Vi kanske kan sova här nere på sofforna? Det är ju ändå varmt här!
Jacob nickade.
- Vi kanske har några extratäcken, eftersom det är fullt här på midsommar!
- Jävlar! Min mobil är kvar där nere! Det är ju min viktigaste ägodel! Alice överdrev med det sista innan hon sprang ut för dörren.
Jacob tittade konstigt på Rebecca som sa att Alice ibland kunde vara lite knäpp.
Och det kunde hon. Flera gånger kunde hon säga saker som ingen annan ens skulle tänka på. Hon var ganska galen av sig, men det var det Rebecca gillade med henne. Att hon inte skämdes för något hon sa.
- Ska vi leta upp de där täckena då? Tror de ligger där uppe i ett av skåpen!
Tyst smög de upp för trappan och in i sovrummet där Adrian och Jesper sov. I skåpen låg de några täcken och kuddar.
Trappen var brant och Rebecca tappade en av kuddarna och föll resten av den.
- Hur gick det? Jacob var strax bakom henne och hjälpte henne upp.
- Jag tror jag slog i huvudet!
Juste då kom Alice in och snart satt de i soffan alla tre igen. Rebecca hade fått vatten och hon höll hårt i glaset.
- Du gjorde dig inte illa någon annanstans?
Rebecca skakade på huvudet.
- Jag är bara trött!
- Du kan sova där uppe, så sover jag här nere i soffan... Det är nog skönare att sova i en vanlig säng!
Rebecca såg på Alice, som nickade och log.
Hon somnade så fort hon kom i säng.

Alice och Jacob satt tysta nere i sofforna.
- Ska vi spela kort? Jag är inte speciellt trött längre...
Alice nickade och Jacob gick och hämtade en kortlek.
När klockan var halv tre hade de kört några runder och lagt sig i varsin soffa.
- Du vet att hon gillar dig va? Sa Alice tyst i mörkret.
- Vem då?
- Charlotte Perelli! Nej! Rebecca!
Jacob log för sig själv.
- Du gillar henne också eller hur?
Jacob nickade, men kom på att Alice inte såg det. Han började skratta och svarade:
- Ja! Hon är väl okej!
Fast egentligen tycker han at hon var mycket mer än okej. Mycket mer.