Rebecca vaknade av snarkningar. Och det lät förfärligt.
När hon satte sig upp kom hon inte ihåg vart hon var. Men sen började minnet klarna.
Hon gick sakta ner för den branta trappen, eftersom hon kom ihåg att hon ramlat igår kväll. Ytterdörren stod på glänt och hon hörde att någon prata.
Hon ställde sig i dörrhålet och kände hur solens stålar värmde henne.
- Ja! Men då struntar vi i det …
Det var Jacob och hon chansade att han pratade med sina föräldrar.
- Jo, en kompis ramlade ner för trappen igår kväll... ja! Det gick bra! Jo, jag vet. Ja, det är det! Ah, okej! Hejdå!
Jacob vände sig om och Rebecca stod i dörröppningen. Han log och frågade:
- Mår du bättre idag?
Rebecca nickade och sa:
- Var det dina föräldrar? Värsta schyssta föräldrar du har, som låter dig åka hit och bara ringa ett enda telefonsamtal per dag. Min mamma skulle aldrig låta mig göra så.
- Äh, de sa att det bara var jobbigt! Så vi slipper ringa nu! Jacob log större än innan och hans leende fick Rebeccas hjärta slå dubbelslag.
Rebecca skulle precis säga något, när hon hörde någon ropa runt huset.
- Hallå? Är det någon här?
Båda Jacob och Rebecca gick för att se vem det var.
Jacob stannade till. På berget framför stod den vackraste kvinna han någonsin sett. Hon hade långt blont hår och en snäv klänning som slutade vid låren.
Rebecca tittade på Jacob, som såg helt stel ut. Hon himlade med ögonen och tittade sedan på tjejen framför.
- Hej ... Jag undrar om ni skulle kunna hjälpa oss! Min familj har fastnat med båten där nere! Hon pekade mot vattnet, men man såg ingen båt.
- Visst! Jacob satte fart mot henne och lämnade Rebecca kvar ensam vid huset. Han tittade inte ens mot henne.
Rebecca vände sig om och gick ner till gäststugan.
Hon hade fått fyra sms.
Två var från hennes två år yngre lillasyster, ett från en tjej i klassen och sen från sin mamma. Men hon var för sur för att orka svara, även om hennes mamma hade sagt innan hon åkte att hon alltid skulle svara på sms eller i telefon.
Hon skyndade sig upp i huset och väckte Alice.
- Vad är det?
Alice märkte hur upprörd Rebecca var och hon började berätta allt.
Några minuter satt de och kramade om varandra. Rebecca snyftade tyst i Alice famn.
- Åh, porr! Julius stod i dörröppningen och log stort.
- Gud vad störd du är! Suckade Alice åt honom.
Julius och Sebastian skrattade och snart kom Adrian och Jesper ner i världens fart.
- Min brorsa har krockat! Utbrast Adrian. Han ligger på sjukhus!
Plötsligt var ingen intresserad av att Rebecca grät. I för sig tyckte hon att det som hänt Adrian var värre.
- Min morbror har en egen båt, så han kommer hit och hämtar mig snart... Adrian verkade chockad så de sa åt honom att sätta sig ner.
- Var är Jacob föresten?
Rebecca tittade bort och försökte hålla tårarna inne så mycket hon orkade. ”Du ska inte gråta!” tänkte hon till sig själv.
- Han är och hjälper någon jävla brud! Sa Alice surt.
- Och du är avundsjuk? Julius log retsamt mot henne.
Adrian gick upp och packade, och Jesper med, eftersom han hade lovat och hänga med tillbaka.
De andra började duka fram frukost.
När de alla satt och åt sa plötsligt Julius:
- Det är ganska dåligt! Vi blir bjudna hit och värden är inte ens här!
Och precis då kom han runt hörnet. Men han var inte ensam.
- När man pratar om trollen... sa Alice tyst och Rebecca flinade stort. Men leendet försvann direkt när hon såg tjejen.
- Hörni, Det här är Gemma!